Vad händer?

För någon dag sen hade jag den konstigaste tankegången i mitt liv hittills! Jag kan inte för någonting i världen föreställa mig hur det skulle vara att ha barn eller hur jag skulle hantera att få barn. Men jag kände också hur konstigt det skulle vara att bli gammal och dö utan "någon av mig" som är där för mig!
Hela grejen känns lite moment 22.

Och ja, jag vet att man behöver en partner för att kunna skaffa ett barn! Och ja, jag är trött på att vara ensam! Men jag har även tröttnat på jagandet och letandet.
Fast det känns som att jag har en hel del att jobba med mig själv om innan jag ska till att dra ner någon annan i min skit.

Tänk att så mycket tankar och skit kan komma fram under en och samma tågresa!

Hörsdå!

Lite för ärlig, lite för mycket.

För mig är att ha på mig tighta kläder bland det jobbigaste som finns. Något som är ännu jobbigare än det är att vara på offentliga platser klädd så.
Just nu sitter jag på ett tåg i en lite för min smak tight t-shirt och har superångest.
Hatar att vara så obekväm i min kropp.

Jag vet vad du tänker: "sluta gnäll och gör något åt det istället!!!".

Ja, jag försöker! Men att ta hand om sin kropp med motion och sånt är inte så jävla lätt när man har fullt upp med att ens klara av psykiskt att komma upp ur sängen om dagarna.

Gnäll gnäll, ja! Men jag var tvungen.
Håll bara käften och lyssna på den här istället.

Det var allt för nu.

Hörsdå!

Göteborg

Förra veckan var chefen snäll mot mig och lät mig bo kvar i Göteborg istället för att behöva åka fram och tillbaka i onödan.
Vilket äntligen gav mig tid att faktiskt komma ut och uppleva Göteborg på riktigt!
Att man kan bli så annorlunda av bara något så enkelt som ett platsbyte är sjukt ändå!

Vet dock inte om det berodde på stan eller bara var en tillfällighet. Men under hela tiden jag var där var jag såhär fånigt glad. Typ som en nykärskänsla.
Senast jag hade en sån känsla som var så extremt som den här var dagen jag tog studenten.
Man går runt och småflinar hela tiden, skrattar typ hela tiden, känner sig pigg, orkar och faktiskt vill göra saker som till exempel att gå ut och träffa folk!
Testade även på utelivet lite när jag ändå var där. Det var i och för sig inte meningen, men att bara ta ett glas går inte! Speciellt inte när man vill göra allt med hela staden! Eller ah, det hade en hel del med sällskapet att göra också!
Och så kul jag hade den kvällen var det vääääldigt längesen jag hade.

Den här vistelsen var nog bra för att jag skulle kunna uppskatta Göteborg och inte bara se det som "en stad långt bort där man bara får slita röven av sig". Nu längtar jag istället till nästa gång jag får åka dit! Vilket jag ska göra inatt.

Sitter just nu på tåget mot Arlanda och ska senare flyga till Bergen i Norge och jobba med metallica.
Det ska bli spännande!
Ska även bli spännande och se om den här förkylningen som tydligen har kommit under natten tänkte blomma ut mer än såhär eller om jag kommer få bli bättre?

Så många frågor!

Det här inlägget tog bara tre dagar att skriva färdigt så jag tänker ge upp nu!

Hörsdå!