För någon dag sen hade jag den konstigaste tankegången i mitt liv hittills! Jag kan inte för någonting i världen föreställa mig hur det skulle vara att ha barn eller hur jag skulle hantera att få barn. Men jag kände också hur konstigt det skulle vara att bli gammal och dö utan "någon av mig" som är där för mig!
Hela grejen känns lite moment 22.
Och ja, jag vet att man behöver en partner för att kunna skaffa ett barn! Och ja, jag är trött på att vara ensam! Men jag har även tröttnat på jagandet och letandet.
Fast det känns som att jag har en hel del att jobba med mig själv om innan jag ska till att dra ner någon annan i min skit.
Tänk att så mycket tankar och skit kan komma fram under en och samma tågresa!
Hörsdå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar