För mycket ensamtid

Som lastbilschaufför får man rätt mycket tid för sig själv. Det medför också att man har mycket tid att fundera på saker och sånt.
Känna efter om saker och så vidare.

Jag har kommit att undermedvetet är jag inte rädd att prata inför folk och bossa över folk.

Hela min uppväxt har jag alltid uppfattats som den blyga killen som gärna inte tar för sig eller gör sig hörd.

Och jag har alltid tyckt att det har varit jobbigt att prata inför fler än två eller tre personer.
Visst, att stå på scen och spela gitarr för folk är bland det bästa som finns! Men då är det mer av en håll käften och skryt-känsla man får i kroppen. Vilket man inte får av att prata inför folk.

Men efter att vi hade jobbat klart i Karlshamn igår kom jag på den här grejen med att jag ändå hade stått och gormat och bossat över ca 40 personer.
Vilket jag anser som ett rätt stort framsteg för mig i hela den här blyghets härvan.

Bara man kunde lära sig att det det inte är lika farligt även fast man tänker på att det är många som lyssnar.

Men förutom att tänka en massa så har jag varit till Kalmar och kört lite grejer åt roxette, träffat Marie Fredriksson och varit till Karlshamn och jobbat på Östersjöfestivalen.

Och ah! Sett ett par superfina ögon!
Jag gillar ögon med starka färger. Eller ah, ögon rent allmänt är fina.

Just nu är jag påväg ner till Stockholm och ska hämta en lastbil i hamnen, sen väntar en veckas välbehövligt ledighet!
Ska bli så jävla skönt!

Hörsdå!